Från och med idag

Ni finner mig på http://dadilydoo.blogspot.com/ istället för sunkiga blogg.se från och med... nu!


En förundrans tid är förbi.

Försök att lite till. Sträck dig upp, för i helvete!


Jag ville upp på molnen och vandra på de vita tygtrasorna.

Jag trodde att min tunna, sköra kropp kunde bäras.

De lärda sa mig att moln var av ånga och gas.

Ska jag då chansa eller låta mig läras?


Ett stipendie för mod och ambition gav de mig.

Med vackert papper köpte de min själ.

Drömmar må vara flyktiga.

Men mina vill mig väl.


Jag, liksom ni, har nog fruktat det okända.

Jag vet att ni har det, för ni har fruktat mig.

Alla nätter utan tröst för rädslan av att vara annorlunda.

Alla nätter av ångest för att tvingas vara som dig.


Musiken sa mig att egenhet var vackrast av allt.

Konsten berättade att det kan ta mig dit jag vill.

Idag ser jag tillbaka på förundrans tid med ett leende.

Men med iskalla tårar precis intill.


Jag försöker att lite till. Jag sträcker mig upp, för i helvete!


<3 - Mindre än tre

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är en kärleksförklaring.

Jessica, jag älskar dig.

Det här är min kärleksförklaring.

Jessica, lämna mig aldrig.

Kuk, fitta eller både och?

Sexuell läggning. En definition av subjektet för att andra ska kunna fastställa om subjektet fantiserar om fittor, kukar eller både och.

Sexuell läggning är bra. Det finns ju bara tre att välja mellan. Vanlig, ovanlig eller bägge. Jag tror personligen att bägge är vanligast.

I Sverige håller man käften. En svensk tiger, heter det ju.


Om en fitta vill knulla en annan fitta så tycker man det ibland är skitfränt. Om fitta 1 säger att hon alltid vill knulla med fitta 2, 3, 4 osv. så blir vissa arga och lita illa till mods. Någon jävla måtta får det väl ändå vara!

Men att vilja knulla både fitta och kuk är okej. I alla fall om den som vill knulla är en fitta. Är det en kuk som gärna får lite ombyte i tillvaron så är det betydligt äckligare. Kuk får bara knullas av fitta, inte av kuk!

I Sverige håller man käften. En svensk tiger, heter det ju.

I de svenska hemmen smygrunkar män i duschen och fantiserar om hur de dubblar frugan tillsammans med Janne från jaktlaget. I största hemlighet vill varje man känna på Jannes lem. Bara en endaste liten gång! En gång och aldrig mer! Varje man vill veta hur det känns, om mannen så bara vill veta för en sekund i en väldigt kort och känslig period i mannens livscykel. Men den perioden pratar vi inte om! Inte en kuk och en annan kuk samtidigt! Håll käften!

I Sverige håller man käften. En svensk tiger, heter det ju.

När frugan hämtar barnen på dagis får hon en stund för sig själv. Då minns hon hur Birgitta råkade stryka till henne med handen dagen innan under kvart-över-tio rasten. Det spränger till en sekund i underlivet, men det skakar hon av sig. Hon undrar. Den där korta, sensuella, passionerade, energiska, villiga rörelsen? Var den avsiktlig? Spränger det en sekund i fittan på Birgitta med? Fast så var det ju så klart inte! Allt var ju bara inbillning! Och inbillning behöver man ju aldrig prata med någon om. Lika bra att hålla käften!

I Sverige håller man käften. En svensk tiger, heter det ju.


Sexuell läggning är bra. Det finns ju bara tre att välja mellan. Vanlig, ovanlig eller bägge. Jag tror personligen att bägge är vanligast.

: (

FAN I HELVETES JÄVLA KUK! FAAAAAAN!!

ÅHHHH! : (

HELVETE!

Jag vill rikta all ilska jag har mot mig själv och ha sönder något vackert! FAN!

Bilddagboken :)

Eftersom jag aldrig skriver här (jag ska, jag lovar) så kan ni ju kika på min bdb istället :)

http://dadilydoo.bilddagboken.se/

Vi vandra över splitter genom det karga och grå.

Jag sitter här och väntar på dig
Ute finns det karga, grå och dödliga - men det når oss inte för jag har rest en vägg
Det försöker men lyckas aldrig komma genom

Höstmörkret vimlar av svärta i olika nyanser
Ute ligger bädden av stjärnskärvor - men splittret rår inte på för jag har rensat marken
De vill skära men hittar oss inte

Hand i hand, eller hur?

Du vet
Jag älskar dig och den luft du andas
Tar syret slut lever vi på närhet
Ta det djupaste andetaget och dyk med mig
Och strunta i all säkerhet

Du vet
Jag älskar dig och hela din rymd
Tappar vi bort oss hittar vi nytt
Ta chansen med mig, släpp taget om allt
Släpp din rädsla och från allt du flytt

Du vet
Jag gör vad som helst om jag gör det med dig

Hand i hand, eller hur?

Hjälp till du med!

Egentligen är jag inte så mycket för att göra reklam i en blogg, och tanken med den här bloggen är att jag ska få en möjlighet att skriva av mig när jag känner att jag behöver - vilket inte riktigt är fallet just nu.

Å andra sidan har jag verkligen sjukt mycket jag vill skriva ner just nu men jag finner varken tid eller ork så det får vara tomt här så länge.

Det jag vill komma fram till någon gång, om jag bara kunde hålla käften om mig själv en sekund är detta halsband:
64175-1

Jag beställde smycket för några veckor sedan och det är helt otroligt vilken glädje det ger. Pilgrim har i samarbete med MSF (Läkare utan gränser) tagit fram ett smycke där varje öre går till MSFs organisation.

För de 270 kronor halsbandet kostar kan MSF:

  • ge 700 personer rent vatten i en hel vecka, eller 
  • ge medicin åt 1 aids-sjukt barn i nästan 3 månader, eller
  • ge en medicin åt 50 människor i 1 hel månad, eller
  • bota 43 människor som lider av hjärnhinneinflamation, eller 
  • rädda 27 människor från att dö av kolera, eller 
  • rädda 27 människor från malaria

  • Gör alla en tjänst och köp smycket du med. Inte nog med att det är sjukt jävla underbart det arbete MSF gör, det är underbart vackert också! Herregud, kan det bli mer symboliskt?



    (Om inte MSFs arbete motiverar ditt köp nog så kan jag inflika att det är ett - enligt mig - unisex halsband gjort i okänt silver-liknande material, trätt på en redigt lång kedja. Berlocken är en jordglob med kontinenter ingraverade. Globen går att öppna och i ligger ett pergament där MSF tackar för att du hjälper världen på fötter. Köp och håll käften. Eller köp och spread the word.)


    Jag tycker inte om...

    att jag har skänkt pengar till svenska kyrkan varje år.
    att våldtäkter blir vanligare i Sverige hela tiden.
    att jag har mindre chans att få vissa jobb än någon annan på grund av mina öronsmycken, trots att jag är bättre utbildad.
    att promiskuöst sex ses som något smutsigare än äktenskapligt sex.
    att man bör leva tillsammans med endast en människa, eller ingen alls.
    att man som skattefifflare kan få värre straff än misshandlare.
    att människor gör samma - oftast tunga - sysslor varje dag från åtta till fem, hela livet.
    religion.
    att folk inte kan acceptera enstöringar för att de inte passar in i en norm.
    att MTV gick från att vara en musikkanal till att vara en repetitiv ljudspelande kassako, proppfylld med dålig, amerikansk underhållning och lifestyle commercials.
    att idealen får de vackraste människor att skämmas över hur de ser ut.
    att X-trafik återigen höjt priset på alla zoner.
    att skivbolagen tjänar mer än artisterna och att de inte ser sammanhanget mellan ökande skivpriser och ökande fildelning.
    att alkoholkonsumtionen i Sverige kostar skattebetalarna mer per år än vad alla grundskolor gör.
    att USA attackerar Iraq när Al-Qaeda och Bin Laden-familjen är från Saudiarabien.
    att oljebolagen förnekar växthuseffektens existens.
    att jag är otroligt bitter över så många saker, och det enda jag gör är att skriva ett blogginlägg bara du läser och som får dig att tänka efter i 30 sekunder innan din närmsta vän vibbar dig på MSN och du försvinner igen.

    Att vara eller inte vara, det är inte frågan.

    Kommer du att komma ihåg den här dagen resten av ditt liv? Tror du att du en dag minns tillbaka och ser att varje dag var helt underbar? Gör du allt som du vill göra? Tar du chanserna när de kommer eller kör du safe och upprepar gårdagen - med en smula variation?

    Om varje dag är exakt likadan, kan man kalla sig synsk då?


    Jag tar examen med bra betyg och resa jorden runt och besöka alla bortglömda stammar i Sydamerika. Jag hjälper till att stoppa svälten i tredje världen genom att skänka 100 kronor i månaden till Rädda Barnen, mest för att det får mig att må bättre. Jag tycker synd om alla utdöende djurarter och oroar mig för efterföljden av femtio års koldioxidutsläpp. Jag köper den vitaste iPoden jag kan hitta. Den vitaste. För jag är svensk.

    Föds, utbilda dig, jobba, konsumera. Utbilda dig, jobba, konsumera. Repetera. Reproducera, reproducera, . Repetera inte.

    Jag klagar på invandringen och skyller det ökade våldet på "alla svartingar". Jag ger min tonårsdotter kondomer och berättar om den gången jag nästan blev pappa. Jag läser Metro på tunnelbanan medan jag sneglar över tidningskanten och ser med avsky på ambitionslösa ungdomar. Jag pratar aldrig med någon okänd. Jag besvarar alltid ett "tack" med ett nytt "tack". Jag köper den plattaste skärmen med högst kontrastvärde. Jag jobbar åtta till fem resten av mitt liv. Hela långa jävla livet. Och jag hatar det, men jag håller käften. För jag är svensk.

    * "Jag" heter egentligen något annat (reds. anm.).

    Att dyka i buske.

    Dyka i buske;

    I hoppa framstupa i buskage i syfte att underhålla andra och sig själv <vard.>

    II oralt tillfredsställa en kvinnas könsorgan <i vetenskapl. sammanhang>

     

    Sex. Höjden av mänsklig perfektion där två nakna kroppar ursinnigt slår mot varandra ? kolliderar och möts igen och igen och igen och igen. Sedan kommer orgasmerna och det underbara får plötsligt ett abrupt - men behagligt - slut. Sedan ligger man där och svettas och skakar så mycket att man knappt orkar kyssas. Hjärtat bultar sönder och lungorna utvidgar och drar ihop sig som enorma blåsbälgar.

     

    Men ibland får man chansen att uppleva en annan sorts perfektion, innan allt tagit slut. Den kvinnliga kroppens perfektion.

     

    Bådas blickar är fixerade och riktade mot varandra. Jag betraktar henne och ser frågande in i hennes ögon, utan att säga ett ord. Inga meningar behöver utbytas. Så fort hon märker var min kropp rör sig förstår hon vad som komma skall. Hon flyttar sina händer från min rygg och spänner fingrarna innan hon greppar tag om sängkläderna och knyter nävarna, tar ett djupt andetag och låter ögonlocken stänga ute allt ljus.

     

    Här stannar jorden upp. Till och med sängen har slutat snurrat och min hjärna börjar tänka klart. Jag vet att detta handlar om precision. Varje rörelse min tunga gör måste vara fulländad, varje kurva den tar måste vara en perfekt, självsäker båge. Inga halvtaffliga skruvar, inga hårda ryck och absolut inga plötsliga avbrott som helt förstör. D e t h ä r ä r t h e r e a l d e a l . . .

     

    Tro det eller ej men det här kan vara det bästa som har hänt, händer och kommer hända på väldigt länge. Från och med den sekunden hon öppnar sig för mig och låter mig ta del av hennes kropp, låter mig göra vad jag vill och ger mig kontrollen över hennes njutning. Från och med den sekunden är jag förbi himlen, utan planer att återvända.

     

    Då är allt annat obetydligt. Det enda som finns är hon och jag i en stund som jag vill ska vara för evigt. En ögonblick av den kvinnliga kroppens perfektion.


    Imorgon är det en ny dag.

    Jag är så otroligt trött i hela kroppen och i hela hjärtat på mig själv och allt jävla skit jag skapar bara för att förstora mitt självförtroende. Uppblåst, kall, tom, idiot. Varför får jag aldrig nog?

    Det har hänt igen. Jag har sårat någon. Eller nej, inte någon. Några. Och inte "några"; nära vänner och människor jag älskar. Vad håller jag på med?

    Längst inne har jag vetat att det här inte kommer fungera i längden. Till slut kommer något ifatt mig och drar med mig ner. Ner, tillsammans med de jag sårade på vägen. Nu är jag också på väg ner.

    Men jag kan ta mig upp igen. Jag hoppas ni kan det med.

    Jag är så otroligt trött. Trött på mig själv och allt jag frammanar hos mig. Jag är trött på tomma, betydelselösa relationer - flyktiga och ytliga. Jag är så trött. Det är ju inte värt det.

    Imorgon är det en ny dag. Jag ska försöka fånga den.

    Andras åsikter.

    Jag tar ogärna åt mig av vad andra säger och tycker om mig. Oftast saknar deras åsikter helt grund och de är mer känslomässigt drivna än rationellt. Men vissa saker får mig att tappa modet en gnutta.

    "Du mår inte bra!"

    Låter det fjuttigt? Den meningen får mig att tappa modet. En gnutta.

    Jag tänker inte ljuga dig rätt i ansiktet. En gång i tiden var jag också en plågad femtonåring med känslor som slet mig i stycken och som fick mig att vilja förstöra allt vackert världen hade att erbjuda. Mådde jag bra? Nej. Men jag skyller det på skilsmässor, hormoner och skolterminer som varade två livstider.

    Det är flera år sedan. Det är praktiskt taget hur länge sedan som helst. Hormonerna har stannat upp nu och vet precis var de vill på helgkvällarna. Jag har inte ens en enda motgång. Allt går ju för fan precis som jag vill. Förstår ni? Jag har aldrig mått så här bra!

    "Du mår inte bra!"

    När okända människor ser på mig så blir de oftast lite nyfikna på vad som driver mig till att göra det jag gör mot min kropp. Jag menar, mina kroppsmodifikationer är inte särskilt extrema med dagens mått mätt, men de flesta inser nog att det här bara är början. Så de frågar. Och jag svarar. "Var kommer det sluta?". De frågar men blir ändå bestörta. Jag pekar och säger "Där kommer det att sluta". Då kommer det. "Du mår inte bra, Robin!"

    Du kunde inte vara lite mer respektlös? Det vackraste jag vet, det som får mig att vara trygg i mig själv, det jag använder mig av för att bearbeta det som händer. Min drog. Det mår inte jag bra av?!



    Egentligen är de människor som förnekar mig rätten att må bra av det jag gör mot mig själv exakt lika blinda som vissa av mina vänner. Ta inte det här fel, jag älskar mina vänner. Ibland har de bara lite otur när de tänker.

    Vid det här laget vet de flesta av mina närmaste vad jag vill få ut av mitt liv. De förstår det bara inte. Och det har jag inget problem med. Jag förstår inte alltid dem, jag heller.

    Men när en nära vän till mig näst intill blir arg över vad jag vill göra härnäst, bara för att de inte anser det hela vara vackert... Jag spricker av ilska. Vad? Vet du vad som är bäst för mig? Är det din rätt att säga till mig vad jag ska göra med min kropp? Okej. Du förstår inte att jag vill göra det här, men kommer din arrogans att hjälpa mig det minsta lilla? Nej!



    Slutsatsen

    Oavsett om du känt mig i flera år eller om du precis knackat på min axel på krogen, tänk på det här: Du har ingen rätt i världen att säga åt mig vad som är rätt eller fel för mig att göra - så länge det inte skadar någon annan än mig själv. Ha gärna en åsikt, föreställ dig gärna hur du vill slå sönder mitt ansikte bara för att jag inte gör som du vill. Om jag inte ber om din åsikt så vill jag med största sannolikhet att du håller käften, för så länge du inte stöttar mig så gör du mig inget gott.

    Det bästa någon kan göra - förstående eller ej - är att stötta mig i det jag vill göra för att bli lyckligare. Du tycker inte det är vackert? Nehe, men jag tycker det, och jag behöver gå igenom det här just nu.

    Ta det om du vill, jag sväljer det helt.

    Min kropp.

    Jag är instäng i ett skal. Ett väldekorerat, vackert skal.
    Inuti finns något större och starkare, men pulsen slår inte fort och hårt nog för att kunna utnyttja all kompetens. Därför är jag instängd.

    Jag vill så gärna tro på själen. Livet kan inte bestå av tolkningar min hjärna gör med hjälp av mina organ och mina sinnen. Det måste finnas något mer där inne.

    Människokroppen är perfektion. Min kropp är inte perfekt, och inte din heller men människokroppen är en perfekt skapelse. Det vackraste man kan tänka sig. För mig handlar mina kroppsmodifikationer om en enda sak: narcissism. Att förändra något vackert till något vackrare. Ta ett steg närmre perfektion och därmed älska min exteriör lite till.



    Det finns en koppling mellan min själ och min kropp. Just nu är förbindelsen helt av, men när jag gör något extremt mot min kropp så finner plus och minus varandra igen. Det är ungefär som en orgasm. Hela tiden.

    Lösa tankar.

    Om det inte riktigt framgått så skäms jag inte för den jag är. Jag är stolt över hur förbannat frispråkig jag är och att jag kan säga vad jag tycker, samtidigt som jag kan argumentera för mina åsikter mer än väl. För mig är det en belöning då halvrabiater kommer fram (eller skriver under korkade pseudonymer (jag fick nyligen en kommentar av en person här på bloggen som skrev att jag var "sjuk i huuvveet" och skrev under med signaturen "Äckel") utan giltigt betyg i sitt modersmål) och påpekar hur konstig jag är. Då får jag en chans att förklara mig och oftast står de där med öppen mun och gapar. De förväntar sig inte att någon som drömmer om att få hänga sig i krokar även kan öppna munnen och faktiskt formulera meningar på korrekt svenska.



    Fördomar är något jag alltid förföljts av. Att växa upp i en liten by i Norrland, där fördomar är vanligare än höbalar, med högre ambitioner än att jobba på charkuteriet i lokala matbutiken har inte alltid varit det enklaste. Varje gång jag visat att jag inte nöjer mig med mediokert och att tradition är ett dödsfördömt ord som bör ifrågasättas lyfter folk på ögonbrynen och skakar på huvudet. Varför lämna något som fungerat för oss i alla år? frågar de. Varför avfärda något som korrekt bara för att majoriteten följer dessa riktlinjer? undrar jag.

    Ni är bakåtsträvande och ni är dömda att leva era nio till fem-liv i en sardinburk köpt på IKEA. Och jag kommer fan inte sakna er.



    Invandrare.
    Det ordet är nästan lika smutsigt att säga som "neger". Ofta hör man att det är okej att säga "neger" på grund av ordets ursprung, men nej, det är inte okej att använda ett så otroligt negativt ord om en folkgrupp. Detsamma håller på att hända med ordet invandrare. Jag kan inte minnas sist jag hörde ordet användas i positiv benämning. Jag mår illa.

    Kan folk välkomna begreppet "mångkulturellt" istället för att fördöma det?

    Ni är bakåtsträvande och ni är dömda att leva era nio till fem-liv, förtryckta och förtryckande med era enfaldiga fördomar om allt ni inte känner till. Och jag kommer fan inte sakna er.