Att dyka i buske.
Dyka i buske;
I hoppa framstupa i buskage i syfte att underhålla andra och sig själv <vard.>
II oralt tillfredsställa en kvinnas könsorgan <i vetenskapl. sammanhang>
Sex. Höjden av mänsklig perfektion där två nakna kroppar ursinnigt slår mot varandra ? kolliderar och möts igen och igen och igen och igen. Sedan kommer orgasmerna och det underbara får plötsligt ett abrupt - men behagligt - slut. Sedan ligger man där och svettas och skakar så mycket att man knappt orkar kyssas. Hjärtat bultar sönder och lungorna utvidgar och drar ihop sig som enorma blåsbälgar.
Men ibland får man chansen att uppleva en annan sorts perfektion, innan allt tagit slut. Den kvinnliga kroppens perfektion.
Bådas blickar är fixerade och riktade mot varandra. Jag betraktar henne och ser frågande in i hennes ögon, utan att säga ett ord. Inga meningar behöver utbytas. Så fort hon märker var min kropp rör sig förstår hon vad som komma skall. Hon flyttar sina händer från min rygg och spänner fingrarna innan hon greppar tag om sängkläderna och knyter nävarna, tar ett djupt andetag och låter ögonlocken stänga ute allt ljus.
Här stannar jorden upp. Till och med sängen har slutat snurrat och min hjärna börjar tänka klart. Jag vet att detta handlar om precision. Varje rörelse min tunga gör måste vara fulländad, varje kurva den tar måste vara en perfekt, självsäker båge. Inga halvtaffliga skruvar, inga hårda ryck och absolut inga plötsliga avbrott som helt förstör. D e t h ä r ä r t h e r e a l d e a l . . .
Tro det eller ej men det här kan vara det bästa som har hänt, händer och kommer hända på väldigt länge. Från och med den sekunden hon öppnar sig för mig och låter mig ta del av hennes kropp, låter mig göra vad jag vill och ger mig kontrollen över hennes njutning. Från och med den sekunden är jag förbi himlen, utan planer att återvända.
Då är allt annat obetydligt. Det enda som finns är hon och jag i en stund som jag vill ska vara för evigt. En ögonblick av den kvinnliga kroppens perfektion.
Första gången jag såg dig var på julshowen för några månader sedan. Du hade rutiga byxor och sjöng en intressant jul-version av en välkänd musikal låt. Du var ytterst fascinerande. Men jag brydde mig inte speciellt mycket, och jag visste inte vad du hette. Du var fortfarande bara en i mängden.
Men med tiden började jag inse vilken intressant människa du är. Mest för att flera av mina vänner ser upp till dig. Jag fick reda på att du hette Robin. Jag fick reda på att du kan rita, vilket gör dig ännu mer fascinerande, helt enkelt för att du är en man. Jag menar inte att killar inte kan teckna, jag menar bara att det inte speciellt vanligt att stöta på sådana.
Oroa dig inte, detta är inte en kärleksförklaring. Jag är inte förälskad, jag ville bara uttrycka hur mycket jag njöt av att läsa din blogg. Jag läser nästan aldrig bloggar och tycker personligen att det verkar vara slöseri med tid, men en vän tipsade mig att läsa den här, och jag är glad att gjorde det.
Få människor har någonsin målat upp livet så äkta som du. Jag har alltid fått en cencurerad bild av verkligheten, tack vare diverse vuxna i min omgivning.
Any way. Du är jävligt cool. Jag är glad att världen innehåller folk som du.
Keep it up.
Jag vet inte vad jag ska säga..Men du är i alla fall sjukt otroligt bra!